Blogga igen!
Vet att det var ett tag sen!
Sitter nu och spelar kort med familjen :)
Trevligt!
Vad gör ni denna lördag kväll? :)
Barnvaktar & funderar
Man får många funderingar när man barnvaktar ett sovande barn.
På hur framtiden ska bli
Vart man kommer hamna
Hur kommer livet se ut
Som nu? Eller helt annorlunda?
Vad kommer hända?
Jag vet vad jag drömmer om att jobba med. Jag vill jobba med hästarna på ett eller annat sätt. Om det är på fritiden, heltid, helger eller bara ibland. Jag vet bara att jag aldrig vill släppa dem.
Att jobba med människor är också roligt, man känner att man gör nytta om dagarna. Så de jobb jag har nu trivs jag jättebra med och vill inte sluta.
Men jag vill också säkra min framtid.. Veta att jag har jobb, att jag kan försörja den framtida familj jag hoppas få. Att jag och min kärlek kan ge barnen ett bra liv och en bra start.
Min kärlek har jag redan hittat. Så det känns som att allt annat också borde komma snart. Men jag är redo att vänta, bara tanken på att allt kommer ordna sig gör det värt väntan..
Väldigt många tankar som sagt..
Hoppas ni står ut! ;)
Tänkvärt.
Och det är lika bra att jag skriver det här nu, jag är nog stark för det..
Jag mådde väldigt dåligt när jag gick i skolan, högstadiet var den värsta tiden någonsin. Mobbing, utfrysning säger många är en vardag. Det var min vardag..
Under 8an och 9an gjorde jag som många andra tjejer. Jag skar mig, i handleder, armar, ben.. Överallt för att det skulle sluta göra ont i bröstet när jag skulle till skolan.
Under den första tiden var det ingen som såg det, eller så kanske de gjorde det utan att reagera. Vi var fler tjejer som gjorde det, det var vanligt på vår skola.
Vad jag ville visa med det här att mobbing är så jävla (ursäkta språket!) hemskt och förekommer alldeles för ofta!
Funderingar
Jag har länge funderat på om jag ska läsa till socionom eller till lärare för låg och mellanstadiet, inom vilket ämne vet jag inte.
För mig som funderar på att läsa till socionom så finns den utbildningen är i Falun där min kära pojkvän bor. Och då genom den här sidan kan jag läsa mig till vilka behörighetskrav som finns innan jag kan söka och vad utbildningen kommer att innebära för mig.
Är det detta som ska kallas tankar?
Helvete!
Jag vill inte tillbaka ner i den där skiten..
Men orkar jag kämpa mig ur det?
Det känns som att krafterna börjar ta slut..
Gjorde jag fel?
Valde jag fel ännu en gång?
Varför???
Så mycket frågor som snurrar i huvudet.. Så mycket tankar som inte vill hålla tyst.. Jag vill bara stänga av!
Få det att sluta..
Jag orkar inte..
Jag vill kämpa men orkar börjar ta slut..
Ska jag orka?
Ber om ursäkt för det här inlägget men jag var tvungen att skriva något! Om någon inte tycker om att läsa dessa så behöver ni inte läsa! Men jag behöver få ur mig det som snurrar i huvudet..
Dags att stänga av...
Kan man stänga av känslor?
Så många känslor som kommer upp, tankar som aldrig vill vara tysta. Skulle det ha kunnat blivit bra på något sätt om allting varit annorlunda? Om jag inte blivit den jag blivit. Om jag hade varit som människor vill att man ska vara..
Många frågor som inte får något svar..
Jag längtar.. Till den dagen då jag kan ses som normal..
Jag längar tills det inte gör ont mer..
Jag längtar tills det blir tyst..
Jag längtar..
En kopp te i handen och tankarna går..
När det var över
Skyllde du allt på mig
Känslor som du påstått dig haft hade aldrig funnits
Du gjorde mig illa även efter
Du tog kontakt på nytt
Bad om att få förklara
Varför du betett dig som du gjort
Jag gav dig den chansen
Du skyllde på allt mellan himmel och jord
Du bad om en ny chans
Att bli vi två igen
Senast för en månad sen
Jag gav dig aldrig den chansen
Och tur var det
Du behövde tydligen inte mig
Jag vet
Jag behöver inte dig
För det kommer jag göra
Utan dig...
Kärlek är något som alla en gång ska hitta.. Kan man hitta "den rätta" efter bara ett litet kort tag eller är det bara fejk?
Men kan en sådan person hitta kärlek så måste jag också kunna det..