Nu är det alldeles strax dags för mig att dra täcket över huvudet och sova! Imorgon ringer klockan kvart över 5 sen är det dags för jobb i Borlänge.

Har som sagt vart på ridklubben och filmat en ridgrupp när de red lektion. Det är en dressyrgrupp så det var mycket sidvärtsrörelser och övergångar.
När jag stod där med filmkameran så kunde jag inte låta bli att börja drömma. Jag drömmer om att få sätta foten i stigbygeln och svinga mig upp i sadeln igen.
Jag vet att många personer i min närhet berömmer för att jag är så duktig och att jag tappat så mycket. Och ja, jag ser det också på vågen och självklart på kläderna.
Men just i denna stund och även under dagen så har jag fått prestationsångest. Det känns som att det inte händer något just nu.. Jag känner mig enbart stor och väldigt mycket i vägen överallt.. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, hur jag ska göra, vad jag ska göra. Det blir så mycket frågor på en gång och det snurrar runt i min skalle.
Men förhoppningsvis klarnar allting inom en mycket snar framtid. Annars sprängs nog mitt huvud..
Blev ett klagande inlägg igen men det behövde komma ut.. Ber om ursäkt för det!

Nej, nu ska täcket dras upp över huvudet!

Good Night!