Varför har jag så svårt att se förändringen som sker?
Alla säger till mig att skillnaden är så stor men när jag tittar i spegeln så ser jag samma berg som jag alltid sett. Känslan?
Det händer ingenting hur mycket jag än försöker så varför prova?

Vet att detta inte är något glatt inlägg men mina tankar har snurrat de senaste dagarna och nu måste jag skriva av mig. Om ni tycker det är fel så behöver ni inte läsa mer!

Önskan om att kunna rida igen finns ju hela tiden och så fort jag ser någon rida blir önskan högre.. Men kommer det slå in? Det känns som att viktminskningen går långsammare nu än tidigare vilket säkert är vanligt men ändå.. Jag längtar för mycket..
Det finns många saker som jag vill och förhoppningsvis kommer kunna göra om jag blir "normal". Handla kläder i bra storlekar utan att behöva köpa de största jämt, gå ut med vänner och bekanta utan att skämmas för hur jag ser ut, köpa ridkläder, rida och tävla..

Jag vet inte, ibland känns det bara så meningslöst allting. Men samtidigt så vet jag att om jag inte hade påbörjat den här långa resan mot ett lättare jag så hade jag antagligen inte stått upp idag för min kropp skulle inte ha klarat av det. Men när man ändå inte ser förändringen så känns det fel..
Det finns mycket annat som far genom huvudet på mig nu men jag har svårt att skriva ned det. Det är tankar som inte vill ned på papper.. Kanske kan skriva ned dem senare när jag fått ordning på huvudet..